Island

•augusti 5, 2016 • 1 kommentar

Wow vilket land. En vecka har vi spenderat på Island och det har varit helt underbart. 

Vi har hyrt en bil för att ta oss till östra delen av ön och det har varit helt magiskt att passera mörka, karga områden där inget lever till plötslig grönska med livfulla klippor och mängder av vattenfall.

 Efter att ha åkt igenom ett landskap liknande Mordor såg vi plötsligt mängder av ”fluff” på marken.

 Vi blev fullkomligt lyriska och blev tvungna att kasta oss ur bilen för att känna på fluffet som visade sig vara lavar på lava.

Vi åkte på smala vägar med 17graders lutning utan vägräcken. Alla broar visade sig vara enfiliga helt enkelt för att de var och vartannat år blir sönderslitna av översvämningar. Husen ligger närmast klipporna då det tydligen är mindre risk för stenras än av tsunamis som bildas när mängder av is smälter från bergen/glaciärerna och forsar ner i havet. Jag kan tänka mig att Island är  ett av mycket få länder där en strandtomt är billigare än att bo någon kilometer från havet.

Vi kom fram till en liten by som inte får se solsken under hela tre månader per år då solens strålar inte orkar ta sig över klipporna.

 En sak är säker, lever du på Island så lever du nära naturen. Vi skämtade många gånger om att vi behövde hitta en geolog som kunde förklara all märklig natur vi åkte igenom.

Vi har sett fantastiskt vackra islaguner och även fått ett smakprov på glaciärvandring. 

Helt galet känns det att all den is vi gått på beräknas ha smält bort inom fem år.

Vi har blivit nedhissade i en gammal vulkan, 120meter rakt ner i berget. Hur häftigt som helst och klipporna glimrade mellan rött, blått och grönt.

 Det är fascinerande att känna hur dålig balans man har när det inte finns någon horisontlinje. Jag som har lätt för att må illa kände ett lätt illamående under hela min vulkanvistelse. Längst därnere duggade det ständigt. Enligt guiden var vattnet 4-5år gammalt, då det var så lång tid det tog för regnvatten att tränga sig ner genom den stelnade lavan.

Sen har vi givetvis även ridit islandshäst, tittat på geysrar, gått på svart lavastrand och besökt blå lagunen, som är en varm ”utomhuspool” med 38gradigt vatten. 

Vi har även traskat runt i Reykjavik och tittat på prideparad och ätit soppa ur stora bröd. Det var en stor kontrast att komma från små, folktomma byar, till storstaden där det myllrade av människor. Jag gillar verkligen staden, ja det var nog inget på Island som jag inte har gillat. 

Vi har haft en helt enorm tur med vädret. Nästan varje gång vi har satt oss i bilen har det kommit en ordentlig regnskur, men så fort vi gått ur har solen skinit på oss. Vi skämtade till och med med guiden innan vi gick ner till vulkanen, då det tydligen är ett av Islands mest regnrika ställen, att de inte behövde oroa sig för regnet eftersom vi var med. Grupp nummer ett gick ut i ösregn medan vi satt inomhus och drack varm oboy. När det var vår tur var det visserligen inget solsken som mötte oss men regnet hade mirakulöst dragit vidare. Jag är helnöjd med min sista semestervecka, Island har verkligen levererat! 

Annonser

Hula hoppet

•juli 22, 2016 • Kommentera

För oss blev Hula-hoppet bara en tvådagars-tävling då jag är tvungen att jobba helgen. Men det har varit två otroligt varma dagar, så det känns ganska skönt att lämna det vindstilla industriområdet. Varken jag eller Dingo är gjorda för aktiviteter i värme, Lyra säger att inget bekommer henne,  men hennes flåsande indikerar något annat. 😛 

Vi började torsdagen med tre stadiga disk. Dingo tyckte jag faktiskt diskade ut sig utan min hjälp då han plötsligt sprang bakom ryggen på mig för att ta en tunnel, solsting? Lyra vägrade att ta långhoppet korrekt utan kastade sig ut i mitten på väg mot en tunnel som hon bestämt sig för att ta. Jag tog säkert om fem gånger innan hon förstod att man faktiskt måste ta hela hindret innan man går vidare till nästa… Sen märks det att vi tränat på svåra balansnedfarter det senaste, för nu när det bara var rakt fram tog hon första hindret rakt fram och dök sedan in mot banan igen (trots att jag höll mig på andra sidan). Högst oväntade fel måste jag ju säga. Skönt att Dingo satte en stabil nolla i sista loppet för dagen.

Fredagens lopp genererade lite småfel för Dingos del. En hoppad balansnedfart, vilket var första på mycket länge och fel i slalom. Vi skyller på solen, hade det inte varit så varmt så hade vi sprungit felfritt. 😛

Lyra skötte sig faktiskt riktigt fint i hopploppet. Starten var jag mest nojig över, då det var mycket runt vilket är vår svaghet. Men hon klarade det faktiskt riktigt bra. Tänk om all träning vi lagt ner på detta börjar ge lite resultat? Det vore underbart. Sen råkade jag vara lite otydlig innan en mur och jag tror helt enkelt att jag råkade ställa mig precis bakom pelaren, så hon kom in till mig för att fråga vart hon skulle när hon hoppat muren, istället för att fortsätta över ett hinder. Nåväl, det kändes fint att komma i mål utan att diska oss. Speciellt efter sista loppet då hon kraschade rakt in i oxern för att hon hade för bråttom. Inte ok, man måste faktiskt vara rädd om sig. Hon skadade sig inte, utan var mest lite snopen över att inte få köra färdigt banan. 

När det sen var dags att åka hem var det säkert fyrtio grader i bilen. Vi tog ett välbehövligt dopp innan vi satte oss i värmen. Jag brukar inte klaga på min ganska enkla bil, men att den inte har AC är ett stort minus dagar som denna. Men det är lite nostalgiskt att åka motorväg med rutorna nerdragna. Ljudet påminner mig om när jag var barn och vi bilade till Spanien i vår gamla Volvo utan AC. 

Sista semesterdagarna

•juli 9, 2016 • 2 kommentarer

Vi njuter i stora drag av mina sista semesterdagar. Först några slappardagar hemma och sen tog vi bilen och åkte söderut. Första anhalt var Visingsö där vi spenderade några riktigt trevliga timmar.

 Hundarna njöt av vattnet, men själv doppade jag inte mer än tårna, den där Vättern är allt bra kall… 

Lyra har fått ta det lite lugnt då hon råkat bryta en klo. Så himla tråkigt, jag är sjukt sugen på att komma igång och träna agility efter semestern, men jag misstänker att det får vänta en vecka till, läk ihop fort nu lilla klo!

Efter Visingsö åkte vi småvägar ner genom de småländska skogarna, där vi spenderar helgen hos kompisar. Vi tältar i deras trädgård med världens finaste utsikt. Det blev en tidig morgon med morgonsol och tuppar som gol. Men det är oslagbart att ta sig ur tältet och njuta av ett morgondopp och trevligt sällskap.

Lammhult kryllar tydligen av designaffärer och plötsligt hittade vi det perfekta vardagsrumsbordet, tänk att det bara stod där och väntade på att vi skulle komma förbi. 🙂 
På måndag börjar jag jobba igen, det känns helt okej. Men jag måste erkänna att man skulle kunna vänja sig vid att ha semester…

SM i Växjö 

•juli 3, 2016 • Kommentera

Jag kan ju börja med att säga att jag lovar mig själv att kunna prestera på mästerskap när jag blir stor. 😉 

Fredagen gick jag runt och var väldigt nöjd över att inte tävla, veterinärbesiktningen gick snabbt och lätt och därefter gick vi mest runt och mös. Jag kände mig trött och det var skönt att få en extradag på sig att verkligen förstå att jag var i Sverige och att jag skulle tävla SM. 

När det väl var vår tur under lördagen så kan man väl minst sagt säga att Large hade lite otur med vädret. Regnet öste ner och vi gick ut som näst sista ekipage (startnr 101). Tidigt i loppet märkte jag hur svårt Dingo hade för underlaget. Han kämpade hårt för att stå på benen och jag är stolt över att han inte rev förrän vi kom till nästsista hindret. Jag tyckte vi gjorde vårt absolut bästa på det underlaget.

Till finalen var vi taggade till tänderna. Med en trettionde placering hade vi ingenting att förlora. Så det var bara till att satsa för att försöka få till det perfekta loppet. Tyvärr vet inte jag vad tålamod betyder, så jag gjorde ett blindbyte för tidigt och Dingo var duktig och ändrade om kursen för att göra som jag sa. Gaah vad less jag blir på mig själv! 

Finalen blev rysligt spännande och en stor eloge till speakern som hela tiden berättade hur ekipagen låg till och även fick publiken att heja fram ekipagen på bästa sätt!

Lagfinalerna upplevde jag dock tyvärr inte särskilt spännande. Det var alldeles för försiktig agility och inte alls den offensiva agilityn jag vill se i ett mästerskap. Jag skulle tycka att det vore häftigt om alla laglopp skulle vara som under wao där alla i laget har sin egen bana och startar så fort den andra gått i mål. Det skulle verkligen kräva ett samspel i laget som inte behövs i dagsläget. 

Arrangemanget i Växjö var otroligt bra! Jag älskade banorna och jag älskar hela stämningen under mästerskap. Vädergudarna rår ingen över, men allt annat flöt på perfekt! Tusen tack för ett välorganiserat SM!

Overklighetskänslor

•juni 30, 2016 • Kommentera

Det känns som om vi varit borta i en evighet. Gårdagen spenderades med många timmars resande och när vi väl kom hem var vi helt slut. Jag var lite speedad direkt vid hemkomsten och passade på att använda energin till att packa om väskan, från vandring till AgilitySM. Det är två helt olika världar och kontrasterna leder till att allt känns lite overkligt.

Efter att väskorna var ompackade så kändes det inte längre som om vi varit iväg särskilt länge. Huset stod kvar, precis som vi lämnat det. Hundarna tassar omkring, precis som de brukar. Dingo brukar bli lite sur och förolämpad när jag lämnat honom, men inte ens det har han varit. 

Idag med lite sömn i kroppen känns allt som vanligt. Och frågan är om vandringen i Spanien bara var en dröm?

Dag 11, 21km á Santiago de Compostela

•juni 27, 2016 • Kommentera

Yippie, vi kom fram! Trötta och varma gick alla in i katedralen. Själv var jag ”tvungen” att sitta utanför och vakta ryggsäckarna, eftersom de inte fick följa med in.

image

Inatt har vi lyxat till det med hotell. Det finns en liten terrass med murar runt omkring som gör att det nästan känns som att vi fortfarande är kvar i bushen.

image

Santiago de Compostela verkar vara en förtjusande liten stad. Men det är fortfarande stora kontraster att gå på gatorna skitig och trött, medan folk har klätt upp sig för att gå ut och äta.

image

Det känns skönt att vara framme, men samtidigt märkligt att möta civilisationen igen. Jag är så nöjd med det enkla vandringslivet, idag har jag knappt känt mig trött, mina ben hävdar att de kan gå många mil till och att de alltid ställer upp. Det är underbart att bara ha två par klädesplagg att välja mellan och att inte drömma om att köpa något annat än mat för dagen och tak över huvudet till natten.

image

Nu har vi ett dygn i staden där vi planerar att göra så lite som möjligt. Eller rättare sagt, vi planerar att göra turistlivet. Gå på barer, njuta av solen, strosa runt i lugnt tempo. Men först en dusch och lite vila. Hejdå bushen, vi ses snart igen…

image

Dag 10, 23km á Pedrouzo

•juni 26, 2016 • Kommentera

image

Imorgon är vi framme och idag har känts som en passage för att nå vårt mål. För min del är det för mycket folk överallt för att uppnå det riktigt njutningsfulla.

image

Nu är jag sugen på att nå målet. Varför är det alltid så? Desto kortare man har till målet ju jobbigare är det. Den sista arbetsveckan innan semestern, dagen innan det är dags att åka på äventyr m.m. Jag har fortfarande inte ont någonstans och jag är den ende i vårt gäng som har den turen. Även idag har vi gått ganska splittrade. Jag spenderade en timme i väntan på de som var längst bak vid det här vägvalet. Det var ganska roligt att se vilken förvirring som uppstod med två skyltar och vilka diskussioner som fördes när det gick upp för dem att de hade valet mellan kortast väg och finast väg.

image

Men hur mycket längre den finare vägen var kunde jag tyvärr inte svara på…