Vilken personlighetstyp är du?
Jag går en förbättringskurs via jobbet och igår hade vi en heldagsutbildning i personlighetstyper.
Nog för att jag alltid vetat att det är svårt att förstå sig på och nå fram till alla människor. Men efter den här utbildningen så känns det ännu svårare. Om alla tar till sig information olika, hur ska man kunna leda utan att trampa någon på tårna?
För att ta några exempel: När någon säger ”Du har klippt dig”? Och menar det som en självklar komplimang, så tar människan som fått ”komplimangen” väldigt illa vid sig i tron om att det var en ful frisyr för att individen inte sa ”vad fin du är i håret”. Eller någon annan människa som tillslut var rosenrasande och påtalade för chefen att du får välja mellan henne eller mig. Grunden till den här stora konflikten var att den ena tyckte att man började morgonen med en social stund, medan den andre, inte för att hon på något sätt tyckte illa om kollegan, ville börja dagen i tystnad med fullt fokus på sitt jobb. Eller den introverta människan som blir bjuden till en extrovert som blir otroligt stressad över att den andra sitter mestadels tyst och därför måste prata på ännu mer. När de sedan skiljs åt tackar den introverta för den otroligt trevliga kvällen, medan den extroverta inte förstår någonting och trodde den andre hade fruktansvärt tråkigt eftersom inget sas.
Det här var inga nyheter för mig, liknande händelser har jag också råkat ut för. Men det som var nytt var att personlighetsdrag kan man påverka, men inte personlighetstypen. Jag kan ibland vara lite snabb med att vara fördomsfull. Tycka att folk är onödigt känsliga, eller misstolkar det man försöker säga med vilje. Men nu har jag fått det ytterligare förtydligat för mig att vi alla lever i olika världar.
Själv är jag, enligt personlighetstestet extravert. Jag går mycket på intuition och lever efter principen att det ordnar sig. Jag är inte så intresserad av basfakta och har inget sinne för detaljer, ordning och reda är inte särskilt viktigt. Jag är uppgiftsorinterad och inte alls särskilt relationsorineterad (driven av känslor).
Min naturliga styrka är att kunna formulera nya möjligheter, jag vill ha utrymme att bolla idéer, älskar utmaningar och värdesätter högt min frihet. Min ledarstil är energisk, idéinriktad, ifrågasättande och utmanande. Jag behöver tänka på att välja mina ord inför relationsorienterade personer och jag bör tänka igenom nya projekt innan jag startar dem.
Jaadu, vad säger man? Det är jag, mitt i prick. Tänk att en dator kan säga hur jag är bara genom att svara på några frågor?
Psykologen som höll i utbildningen tittade på mig och sa, det kan vara utmanande att som kvinna ha den där personlighetstypen. Öhum jasså? Jag tycker att det gått utmärkt i 30års tid. 😛
Jag är lite förvånad över att man inte ändrar sin personlighetstyp med åren. Om jag ser till mig själv när jag var barn så skulle jag ha klassat mig som introvert. Jag vägrade att möta okända människors blick när min mamma tvingade mig att vara artig, jag älskade att spendera tid för mig själv utan att interagera med omvärlden. Jag hade en lärare som var tvungen att kalla in mina föräldrar för att fråga om jag var stum eftersom jag inte pratade.
Men samtidigt har jag alltid haft ganska mycket kompisar och alltid haft ett behov av att ha sysselsättningar efter skolan. Min första stora förening jag gick med i var Cikla hoppers. Där ett gäng barn träffades för att hoppa hopprep på olika sätt. Jag hoppade tills hälsenan var svullen och hålfoten gjorde ont vid varje steg. Men rädd för att bli borttagen från denna fantastiska aktivitet sa jag inget till någon förrän flera månader senare då smärtan var påtaglig vid varje rörelse. Mor min plockade inte alls bort mig från föreningen som jag befarat, utan hon köpte nya skor och genast mådde mina fötter bättre. Men den där friheten har jag alltid varit rädd om. Det är bättre att inte berätta något än att riskera att få ett besked man inte tänker acceptera.
När jag sedan växte upp blev jag någon slags social clown. Allt som oftast var jag alldeles överenergisk och när jag blev student blev jag årets nolla för att jag var hyperaktiv. De som kände mig när jag tävlade Agility med min golden vet att jag ganska ofta satt högt upp i en trädtopp i väntan på min tur.
Jag trodde att jag gått från introvert till extravert. Men om man får tro den här psykologen så har jag alltid varit extravert. Men jag kanske har gått från att vara väldigt blyg, till euforisk över att jag inte längre är blyg och tillslut hittade jag något slags mellanting som jag kan leva med utan att vara alltför enerverande för min omgivning?
Det här med personlighetstyper är otroligt intressant!
Lyraodingo's Blog 